Amanda Svensson - Allt det där jag sa till dig var sant.

Amanda, läser jag mig till, är ett latinskt kvinnonamn med den möjliga betydelsen älskvärd. Den 31 dec 2012 fanns det vare sig mer eller mindre än 22 862 kvinnor i Sverige som hade detta namn som tilltalsnamn. Amanda Svensson är en av dessa. Om man tittar på vilka synonymer som finns till älskvärd, så hittar du bl.a. vänlig, snäll, god, hövlig och belevad. Men inte flitig som ett djävla bi, intelligent, stark, kompetent och en mycket bra författare. Vilket säkert hade varit mer rättvisande, tror jag. Åtminstone när det gäller fr. Amanda S. (Hon heter förresten Amanda Sofia Svensson, där Sofia har grekiskt ursprung och lär kunna stå för vishet eller den kloka).

Men nog nu med astrologi eller vad det nu kallas när man tror sig kunna förutse en framtid genom att t.ex. låta sig bländas av stjärnornas ställning på himlavalvet eller hur kaffesumpen lägger sig i kaffekoppen eller för den delen då vilket namn föräldrar i oförstånd gett sina avkommor. Fast vänta nu lite – mitt eget tilltalsnamn lär kunna stå för vacker och skön, så … ja ... kanske ändå … ;)

Men hursomhelst så var Amanda Sofia Svensson som 17-åring med i finalomgången i Lilla Augustpriset. Hon har sedan dess gått tre år på en s.k. skrivarskola, hon läser nu litteraturvetenskap och franska i Lund, hon har hittills gett ut tre böcker, hon var nominerad till Augustpriset 2011 för sin andra bok, hon skriver kulturartiklar och recensioner i dagspressen, hon har man och barn och hon är bara 27 år. Vad hade jag själv åstadkommit när jag var 27? Jag vill helst inte tänka på det.

Och därtill har Svensson fått den största hedersbetygelse man kan få i vårt fosterland förutom att erhålla H. M. Konungens medalj. Hon har varit sommarpratare i radion.

Tre böcker har Svensson alltså gett ut – ”Hey Dolly” (2008), ”Välkommen till den här världen” (2011) och så nu i år ”Allt det där jag sa till dig var sant”. Dessa tre böcker skall, enligt en del av de recensioner jag läst av den senaste boken, tydligen uppfattas som en trilogi med någon form av iakttagbart gemensamt kvinnotema. Detta har vid min egen läsning gått mig förbi, måste jag erkänna. Men vad gör det? Jag läser på mitt sätt och recensionsproffsen på sitt.

Om man nu begränsar sig till att titta på romanernas form, så skulle jag vilja kalla ”Hey …” för en formuleringsglad och rolig fantasi om unga människors upptäcktsresa i inte minst den snåriga sexualitetens djungel (försedda med en kompass som kanske inte alltid visar den rätta eller enklaste vägen) och ”Välkommen till …” för en bok om en annan och lite vidare upptäcktsresa med andra lite äldre pojkar och flickor (som dessutom har en något bättre kalibrerad kompass) och som är skriven av en författare som nu har ett annat handlag än tidigare och därför kan få ihop en mer sammanhållen story. Båda böckerna mycket bra och läsvärda var och en för sig. Men alltså lite olika. Kanske hade de t.o.m. varit ännu lite bättre om jag förmått uppfatta tematiken.

I Allt det där jag sa till var sant kommer den namnlösa unga kvinnan till en folkhögskola  för att gå en skrivarkurs. Här på denna skola, nersjunken i den skånska svartmyllan, möter hon Poeten - den pretentiöse och i kärlek och livet okunnige unge man som snart visar sig vara våldtäktsman. Han drar nästan ner den unga kvinnan i leran. Men hon räddas åter till livet av en annan elev – den fria, frimodiga och starka Ilse som lär henne segla fritt och svävande för fulla segel över svartleran.

Det är en historia om uppdiktade världar som Svensson har skrivit. Ibland kan man undra vem de tre kan vara bakom de låtsaslekar – i ett fall destruktiva och på den enes villkor; i det andra fallet livsbejakande och gemensamma - som den namnlösa, Poeten och Ilse ägnar sig åt. Men boken lever, som alla bra böcker, inte bara på den story författaren konstruerar utan också på bokens språk. I båda dessa avseenden är Svensson mästerlig. Storyn är både trovärdig och inte men bärs av Svenssons skapande kraft.

En av de tre, jag tror det är Ilse, säger i ett sammanhang ungefär att ”livet måste levas”. Detta blir också bokens slutackord, trots att boken också rymmer både fasa, nederlag och död.

Tre böcker har alltså Amanda Svensson skrivit. Alla utmärkta. Hittills en Augustprisnominering. Må de läsas av många, inte minst den senaste. Och prisas.

Jag gav Allt det där jag sa till dig var sant fyra stars av fem.

Förlag: Norstedts; Utgivningsår: 2014; ISBN: 978-91-1-305587-9

Varför inte nu lyssna på Hindi Zahra – Beautiful Tango - Unplugged