Augustpriset 2018 - ett nytt förslag till nomineringar.

Jag är till min glädje och förvåning utsedd att vara sk ambassadör för Augustpriset och då den del av priset som gäller skönlitteraturen. Exakt varför vet jag inte och inte heller riktigt vad som nu förväntas av mig. Så jag kör på som vanligt med att på min blogg – läs gärna den - kommentera vilka böcker jag läst och sen sprida den främst på sk sociala medier. Men jag delger också i all anspråkslöshet alla och envar vilka böcker jag tycker borde kunna nomineras till Augustpriset. Det har jag redan gjort vid ett tidigare tillfälle för en knapp vecka sedan och lyckades då också föreslå en bok som inte kunde vara aktuell för nominering då den getts ut 2017. Det var slarvigt och dåligt av mig. Jag får väl – som olika gubbs lite varstans i fosterlandet brukar göra när de blir ertappade med byxorna nere – se över mina rutiner eller varför inte beklaga det inträffade. Så skulle jag ju kunna gjort. Men jag ber hellre om ursäkt för att jag gjort ett misstag.

Honom kan man väl lita på? 

Nå. Nog om det. Här kommer hursomhelst – i bokstavsordning som sig bör - fyra nya små tips till er alla och förstås till de stackare som sitter i prisets nomineringsgrupp. Jag håller mig kort. Vill du läsa lite utförligare vad jag tycker kan du gå in på min blogg kennethbokhallaren.blogspot.se. Gör gärna det. Jag läser en del, det gör jag, men långt ifrån allt och förstås inte heller i den takt alla nya böcker ges ut – vem skulle ha råd att lägga sina skattade pensionspengar på allt man vill läsa? Så om jag inte skriver något om just din speciella favorit beror det sannolikt på att jag helt enkelt ännu inte läst den.

På måndag den 22 oktober får vi alla veta vilka böcker som kommer att nomineras. Du har förstås då mina små tips framme och bockar av på listan allt eftersom nomineringsförslagen tillkännages. Och har man sett – alla rätt. Eller inga. Vi får väl se. Spänningen är ju, som den alltid är, olidlig. Och ännu värre blir det väl den 26 november då vinnaren kommer att utses. Eller snarare vinnarna – det finns ju två pris till, förutom det som gäller bästa skönlitterära bok, och det är bästa fackbok och bästa barn- och ungdomsbok. Men om dessa kategorier får någon annan skriva.

Men här kommer alltså mina nya nomineringsförslag. Och jag tror minsann att ett av förslagen mycket väl kan komma att vara den slutliga vinnaren av den skönlitterära klassen. Vilken då? Vad tror du min okände läsare av denna blogg.

Lugnet - Tomas Bannerhed

Ensamhet, förtvivlan och bittra tankar om livet och dess (o)möjlighet och en föreställning om att han är ämnad en leva just ensam fyller den man – han heter Urban - som söker tröst och flykt i det olagliga samlandet av fågelägg och att i ensamhet onanera och då drömma om en för länge sedan förgången kärlek. Han söker alltså tröst och flykt - fram till det oundvikliga slutet för honom. Bannerhed har skrivit en stark återkomst efter Korparna.

Hemman - Magnus Dahlström

Dahlström ger oss en starkt, suggestiv och skrämmande bok om en imaginär apokalyps som bör ingå i ditt personliga överlevnadsbibliotek. Det är en bok att hämta styrka, kraft och ursinne ur men är inget för den som vill läsa om tända ljus och vita liljekonvaljer. Hemman är den senaste i raden av Dahlströms dystopier som alla är nödvändiga att läsa.

Nelly B:s hjärta - Aris Fioretos

En bok om kärlek där den ena av de två kvinnorna är mer kärleksberoende än den andra och där bådas händer mer kan värma deras kroppar än deras hjärtan. Skriven av en författare och akademiker som borde vara självklar ledamot av Svenska Akademien – om det nu inte vore för att han både varit med i gruppen runt Kris och för ett antal år sedan dessutom gett ut en bok tillsammans med Katarina Frostenson. Det gör honom ju omöjlig i vissa ögon. I de björnwimantider vi lever i skall arvsynden drabba oss alla intill tredje generationen. Minst.

Kärlekens Antarktis - Sara Stridsberg

Stridsberg låter den mördade och styckade kvinnan berättar för oss om sitt bottenfrusna liv, där hon som levande gått i armkrok med ensamhet, död och utsatthet. Men visst ger Stridsberg oss också ett hopp. Det hopp som stavas trots allt. Ja, hon gör det. För kvinnan ser sin dotter inte bara överleva utan leva och också möta en stark och bestående kärlek. Men vilken framtid som skall bli din och min låter hon vara osagt. Stridsbergs språk är mörkt och suggestivt och har en tonträff som känns stark och äkta och som leder oss boken igenom fram till det oundvikliga öde som blivit kvinnans.

Nu kan du slappna av okände läsare. Några fler nomineringsförslag kommer det inte framöver. Tror jag. Men osvuret är kanske bäst.

Jag är en av Augustpriset ambassadörer för 2018. Du kan, om du vill, läsa vad jag tidigare skrivit om böcker om du går in på min blogg kennethbokhallaren.blogspot.se. Jag kommer längre fram att här skriva lite mer om själva Augustpriset, och särskilt då speciellt om de skönlitterära böckerna.