Naguib Mahfouz - Midaqq-gränden.

Omläsning. För visst är det väl så inte bara att dagarna mellan nyår och trettonhelgen kan kallas mellandagar utan också att de för en sk tärande person kan ägnas åt vila och rekreation, vilket då för en pensionärsdjävel – tillika förkyld sådan – kan betyda omläsning av en gammal goding jag oförhappandes råkade stöta på i mitt biblioteket på jakt efter något annat.

Må så vara som det vill med den saken – jag har nu läst om Midaqq-gränden av den gamle Nobelpristagaren Naguib Mahfouz. Och gillat det. Till och med förkylningen gav med sig en aning. (Ska i afton informera min högst personliga husläkare om denna för mig oväntade effekt av sk god litteratur).

Det var 1988 som Mahfouz fick priset med motivet att han genom valörrika verk – ömsom skarpsynt verklighetsnära, ömsom suggestivt mångtydiga – har format en arabisk romankonst med allmänmänsklig giltighet. Vackert skrivet men kanske lite grunt tänkt, för visst måste detta anses gälla mången god författares gärning – bortsett från att inte många av dem kan anses ha format just en arabisk romankonst.

Nå. I Midaqq-gränden läser vi – vilket vi skulle fått göra också i den ännu oskrivna boken B-gränden, om nu någon skulle få för sig att skriva en bok om denna gränd nära den där jag själv råkar bo – där läser vi om Carl-Henrik Svanbergs mångomtalade ”small people”. Det är en ganska realistisk roman som alltså ger oss en beskrivning av ett antal vardagliga men spännande personers liv och leverne i och runt Midaqq-gränden vid tiden för andra världskriget. Vi läser om deras sorger och glädjeämnen, om deras förhoppningar och besvikelser, om deras liv och död. Vi får en bild av en annan kulturs sätt att se på familjebanden, kärleken mellan man och kvinna och inte minst religionens allomspännande betydelse. Allt intressant, tankeväckande och välskrivet.

Men visst märks det på både språket och sättet att närma sig t.ex. beskrivningen av kvinnans ställning i samhället att Midaqq-gränden är närmare 50 år gammal. Ja, det gör ju det. Men fyra stars av fem får den ändå i betyg. Allt man läser behöver ju inte läsas med dagens välslipade PK-glasögon på näsan. Det räcker mer än väl att det är god litteratur. Och ger mig och dig en dags god avkoppling.