Jan Bertoft - Håkan Tängnander - Minnets slutna rum.

PANG! - och den kände manlig festfixaren, kulturpersonligheten och samhällsdebattören vid namn Holger Nilebjer dör av en kula i nacken. Och därmed drar historien i Bertofts och Tängnanders deckardebut i gång.

Författarna. (Tängnader tv och Bertoft th)

Det är en traditionell deckare utan, antar jag, andra ambitioner än att roa för stunden, och sådant ska verkligen inte föraktas. Boken – den heter Minnets slutna rum - innehåller också de för genren ganska så välbekanta ingredienserna – en i det här fallet kvinnlig polisinspektör vid namn Vanja Ek med en sårig personlig historia och relationer till sina släktingar som kunde vara både annorlunda och bättre, lite antydningar till konflikt inom arbetslaget, lite hopp – tror jag man ska säga; eller så är det kanske min romantiska ådra som drar i väg som vanligt – om kärlek mellan henne och en kollega, hennes längtan understundom bort från storstaden hem till ursprunget som råkar vara en håla i den Norrländska obygden, hennes dåliga samvete för att hon inte bättre än hon gör tar hand om sin snart senila farmor, ett nästan bottenfryst kärleksliv. Unt so weiter. Allt detta och mer därtill alltså - men boken innehåller framförallt en beskrivning av ett gott och konstruktivt polisarbete i den mordutredning fröken Ek leder.

Vi läser dessutom om avundsjuka, galenskap tror jag och en oanad manipulativ förmåga hos en och samma person – en kombination av egenskaper som inte leder till något gott kan jag säga utan att säga för mycket. Men vem kan då detta vara, kanske du undrar, och vilken roll kan denne person tänkas spela i historien. Undra på du, svara jag - mina läppar äro förseglade.

Men efter skottet i nacken så rullar alltså historien i gång. Och den blir både spännande och trovärdig. Om än kanske lite väl snabbt på i slutet. Men just det är en randanmärkning från min sida, och beror säkert mer på min bristande förmåga än brister i bokens story.

För det är en bra bok. Poliserna får under arbetet dra i lite olika uppslag och trådar som leder än hit och än dit – som det ska vara i en deckare. Även läsarens förmåga att gissa vem mördaren är ska ju ha sitt, även om jag själv i den delen misslyckades, vilket ju är att anse som ett bra betyg för en deckare. Upplösningen är alltså välkommet oväntad.

Men om storyn är bra och trovärdig, så måste jag säga att den stilistiskt inte är på topp rakt igenom. Detsamma gäller personbeskrivningarna – de är nog generellt sett tecknade med en lite väl grov penna. Men vad begär jag? Antagligen för mycket. För vi ska ju komma ihåg att Minnets slutna rum är en debut. Det är inte så enkelt som man kan föreställa sig att gå från en idé till en i alla delar bra och fulländad bok. (Och dessutom få den publicerad, vill jag tillägga).

För att tag sedan gav Svenska Deckarakademien en annan debutbok priset som bästa deckare för 2018. Jag tänker på Silvervägen av Stina Jackson. När jag kommenterade den boken här på min blogg gav jag den betyget tre stars av fem. Jag ger Minnets slutna rum samma betyg - tre stars av fem, dvs. klart godkänt. Och ser fram mot den fortsättning i nya böcker med kriminalinspektör – snart kommissarie? - Vanja Ek i huvudrollen som mer än antyds i slutet av den här boken.

(Sen innehåller Minnets slutna rum en kul liten knorr med en gåta om det slutna rummet. Mordet sker nämligen i en lägenhet med alla fönster och dörrar stängda och låsta från insidan och med offrets katt som enda vittne. Försök lista ut den gåtan om du kan, min okända läsare av denna blogg. Jag kunde det inte).