Carsson McCullers - Spegling i ett gyllne öga.

”Det finns ett fort i Söder där ett mord begicks för några år sedan. Huvudpersonerna i denna tragedi var tio officerare, en soldat, två kvinnor, en filippinare och en häst. Soldaten hette Ellgee Williams”.

Så skriver Carson McCullers redan i inledningen till sin andra bok på svenska, ”Spegling i ett gyllne öga”, som publicerades hos oss 1941, dvs. året efter hennes storartade debut ”Hjärtat jagar allena”. Temat är alltså satt redan där och som läsare får vi sedan följa i första hand de två gifta paren Penderton och Langdon, Langdons filippinske betjänt Anacleto och så soldaten. Och kanske lite grand ms Pendertons fullblod Firebird. Övriga är bifigurer i detta mörka och skrämmande kammarspel om vad mänskliga tillkortakommanden kan leda till.

De äkta makarna lever i sin respektive äktenskap parallella liv som nästan aldrig berör varandra. Samspelet mellan de fyra är dessutom sådant att bara en författare av McCullers kaliber kan göra det trovärdigt – major Langdon är ms Pendertons älskare; kapten Penderton har den märkliga böjelsen att han förälskar sig i frun olika älskare, inkl majoren; ms Langdon har en hemlig hållhake på kaptenen. Paren bor i näraliggande hus och umgås familjevis till både vardag och fest, men avskyr varandra med över tid varierande intensitet. Betjänten spelar roll som en slags gycklare och retar nästan livet ur majoren och är, inbillar jag mig, ms Langdons älskare eller i vart fall hennes mycket betrodde. Rena såpoperan således, kan det tyckas.

Men McCullers håller ihop sin berättelse och ger med återhållen med tydlig miljö- och personbeskrivning trovärdighet åt den speciella atmosfär som en sådan sluten miljö som ett regemente i den amerikanska södern kan vara. Bland annat då genom behovet av att fylla den tomma vardagen med reella eller hopfantiserade händelser av skandalkaraktär. De inbyggda spänningarna mellan och inom inte bara de två paren utan också med andra av romanens figurer, går inte att hålla undan hur länge som helst. Sprickan mellan dem alla blir efterhand inte bara djupare och svartare utan också sårigare.

Här spelar då den känslomässigt störde och vilsne soldaten roll. Han har kommit att få en platonsk kärlek till ms Penderton, vilken tar sig ett något udda uttryck. Samtidigt kommer kaptenen till följd av sin undertryckta och tilltagande förvirring att hata i stort sett alla i sin omgivning, inte minst sig själv. Men särskilt soldaten.

Främsta skälet till detta är att denne råkade se kaptenen i en för honom skakande och pinsam situation. Naken var soldaten till råga på allt – naken, välbyggd och solbränd. Det finns, som nämnts, hos kaptenen en homoerotisk dragning, som han värjer sig för så mycket han kan.

Ja, ni förstår. Det är givet, som nästan alltid hos McCullers, att allt skall sluta i katastrof och totalt sammanbrott. Vilket vi ju redan också vet. En blir alltså skjuten. En blir således mördare. En dör en s.k. naturlig död. En bryter i det närmaste ihop. En försvinner bara. Men en klarar sig ganska bra – och det är den enfaldigaste av dem alla. Som i det vanliga livet?

Jag gav ”Spegling i ett gyllne öga” fyra stars av fem. Inte minst beroende på hur hemligheten om speglingen i det gyllne ögat tas upp av McCullers. Vid två tillfällen dessutom,

 

Förlag                Prisma/Biblioteksförlaget

På svenska        1942/1960

Översättare       Nils Jacobsson