Stig Saeterbakken - Genom natten.

Saeterbakken var en produktiv norsk författare, som levde mellan 1966 och 2012 och som på norska gav ut ett tjugotal böcker i olika genrer. På svenska finns han, såvitt jag vet, publicerad med bara fyra böcker, varav ”Genom natten” blev den sista efter hans suicid.

Bokens yttre handling är ganska enkel till en början. Vi möter en s.k. lyckad – men också lycklig - familj där föräldrarna är akademiker och har två barn, en pojke och flicka naturligtvis. Men så kan mannen Karl inte hålla fingrarna i styr, utan inleder en relation med en betydligt yngre kvinna. Denna håller förstås inte. Med svansen mellan benen återvänder Karl till familjen, som tar emot honom som på nåder. Men inget blir som det var innan. Så inträffar då katastrofen – sonen begår självmord. Familjen krackelerar. Och Karl överger den ännu en gång.

Med detta börjar vad man skulle kunna kalla bokens inre handling. Driven av samvetskval, en önskan om någon sorts försoning och en lindring av den skuld och ångest han känner - och för att försöka få ett svar på varför sonen begick självmord - reser Karl till en stad i Östeuropa. Här möter han olika personer som han föreställer sig skall kunna ge honom de svar han söker. Berättelsen blir nu sävål gåtfull och skrämmande som surrealistisk.

Karl träffar så en märklig man som berättar en sägnen – är det väl? – om ett hus där man ställs öga mot öga mot sina värsta fasor och befrias från allt hopp man fortfarande kan ha. Om man överlever. Hit går Karl.

Romanen slutar öppet. Den som vill läsa en bok som slutar enligt Agatha Christies mall – dvs. där den gode Hercule i slutet lägger allt till rätta och läsaren kan andas ut – skall läsa en annan bok än ”Genom natten”.

Jag tolkar för min del slutet som att det värsta som kan hända också har hänt. Där mannen har begått det totala sveket mot sin fru, sin dotter, sin son och sig själv. Men vad vet jag?

Jag gav ”Genom natten” fyra stars av fem.

 

Förlag: Vertigo

Publicerad på svenska: 2012

Översättare: Niklas Darke