Kim Leine - Profeterna vid Evighetsfjorden.

Kim Leine är en (norsk)dansk författare som fram till Profeterna vid Evighetsfjorden gett ut tre böcker, samtliga utgivna på svenska (Kalak, Valdemarsdag och Tunu). Leine har uppenbarligen levt ett liv fjärran från vårt vanliga Svenssonliv. Alla de tre första böckerna har koppling till Leines privatliv och beskriver detaljerat hans vilsenhet som barn och vuxen, hans turbulenta tillvaro som sjuksköterska på Grönland, hans missbruk av olika slag, hans skilsmässor, pappans sexuella övervåld mot honom, olika släktingars liv och leverne (inkl mord) etc. – dvs. sådant som man läst många gånger tidigare, kanske med undantag från just tiden på Grönland. Alla tre har varit bra, men har ändå andats lite av upprepning. Det har varit mycket våld, sex, fylla, missbruk, uppbrott. Det har – i Tunu och Kalak – också legat en viss lukt av härsken gammal säl- och valtran över böckerna. Och finkel.

Jag var därför lätt avvaktande när Leine nu kom ut med en ny bok med Grönlandstema - Profeterna vid Evighetsfjorden. Men här har Leine tagit ett stort och avgörande steg från att vara en bra författare till att bli en av de främsta. Boken är mycket bra och jag kan verkligen rekommendera den. Den fick också Nordiska Rådets Litteraturpris 2013.

Vi får i boken följa prästen Morten Falck på hans yttre och inre resa. Den yttre går till Grönlands västkust där han ska missionera bland de infödda – ”vildarna”. Den inre går från idealistiskt frihets- och förnuftstänkande, över motstånd, resignation och nästan undergång till insikten att livet såväl som sanningen är motsägelsefulla, men alltid skall sökas. Tiden är sent 1700-tal.

Morten Falck är på Grönland i sex år. Samtidigt pågår i Europa stora politiska omvälvningar, som han läser om ett år efteråt. Hans far skickar en årgång av lokaltidningen Christiania-kuriren med båt och som han läser dag för dag, men med ett års förskjutning. Tidningen blir Falcks livlina till civilisationen. Han både uppmuntras och förfasas över tidens revolutionära tendenser, som står i bjärt kontrast till livet på Grönland. Här står tiden still.

Den idealistiske Falck möter motstånd på alla håll – såväl bland den danska överheten som bland grönländarna. Med tiden går han nästan under och faller ner i synd, alkoholism och mörker, men räddas tillbaka till livet av en grönländsk kvinna som han också gifter sig med. Hans fåfänga kamp för att kristna grönländarna blir särskilt påtaglig efter att han mött de s.k. profeterna – ett intelligent och karismatiskt grönländskt par som tar makten över ett eget samhälle. Mötet med profeterna blir avgörande för Falck. Han ger upp sin tillvaro på Grönland och återvänder ensam till den s.k. civilisationen.

I en sökande botgöringsresa träffar han bl.a. sin gamle far och den kvinna han övergav inför resan till Grönland. När han är i Köpenhamn inträffar den stora brand som ödelägger delar av staden. Detta beskrivs i ett fantastiskt avsnitt i boken av Leine som Falcks inre rening. Falck inser att hans uppgift är att vara på Grönland, men som människa bland människor. Inte som representant för den feodala makten. Han reser tillbaka.

Det är omöjligt för mig att göra denna rika, viktiga och intressanta bok rättvisa på ett par rader. Den innehåller intelligenta resonemang om livet och kärleken, om tron och otron, om förnuft och oförnuft, om nödvändigheten att vara trogen sig själv, om var glädjen i livet finns och var den inte finns. Och utöver detta både episka och lyriska avsnitt som nästan tar andan av en.

Jag gav boken fem stars av fem möjliga. Men kom ihåg att som alla bra böcker skall den läsas långsamt och utan större avbrott i tid. Den är dessutom på drygt 550 sidor.  

Förlag: Forum; Översättare: Inge Knutsson; Utgiven på svenska 2013.